Läkare och forskare uttalar sig om brist på patientsäkerhet

Patientsäkerhet är livsviktigt, det är någonting som alla kan komma överens om. Däremot skiljer sig åsikter vad gäller begreppets praktiska innebörd, alltså, vad är bra patientsäkerhet och hur uppnår vi den? I DN debatt argumenterar 8 forskare och läkare att en mer vetenskapligt grundad kunskap inom området behövs för att kunna nå en högre patientsäkerhet.

Författarna till artikeln tar upp att så mycket som att 10% av de personer som läggs in kommer att drabbas av en vårdskada, vilket gör att vårdtiderna förlängs och mer sjukhusresurser måste tillföras. Upp emot 10 miljoner kronor läggs årligen på vårdskador, och upp till 1 400 människor avlider varje år i samband med vårdskador.

De fortsätter med att i dagens läge finns ingen institution som har det officiella ansvaret av patientsäkerheten och väldigt lite resurser läggs på forskningen. Några miljoner kronor, vilket kan ställas i relation till 100 miljoner kronor för forskning inom trafiksäkerhet. De beräknar att i alla fall 50-100 miljoner kronor årligen skulle behövas läggas på forskning och utveckling inom området.
Det är även viktigt att alla områden inom vården inkluderas, inte enbart den somatiska (fysiska åkommor) sjukhusbaserade vård som det nu läggs mest fokus på. Områden som psykiatri, barnsjukvård, primärvård och hemsjukvård kan därmed komma i skymundan. Enligt en undersökning framtagen av Socialstyrelsen hade omkring hälften av de personer som tog självmord under 2013 (1600 personer) vart i kontakt med sjukvården under den sista månaden i dennes liv, vilket betyder att en del självmordsfall skulle kunna klassas som en vårdskada.

Enligt författarna till artikeln finns det tre områden som skulle behövs inkluderas i forskningen kring patientsäkerhet. För det första behöver staten ta ett tydligare ansvar för att bygga och sprida kunskap om patientsäkerhet. Exempelvis, det blir allt vanligare med avancerad patientvård i hemmet, vilket innebär att också mer forskning om patientsäkerhet behövs inom det området. För det andra behövs verktyg för hur forskningsresultat ska hanteras och användas i verkligheten. För att detta ska kunna ske så effektivt som möjligt behövs kommunikation och samarbete mellan alla medverkande parter, från landsting och myndigheter till personal och patienter. För det tredje behövs ett nationellt kunskapscentrum för patientvården, som ett komplement till redan existerande myndigheter och organisationer. Exempelvis för kunna skapa diskussion, samt samla kunskap och erfarenheter som kan vara av användning för hälso- och sjukvården.

Källa: DN debatt
Skriven av artikelförfattarna
Pelle Gustafson, docent i ortopedi, chefsläkare vid Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag
Lars Harms-Ringdahl, tidigare adjungerad professor i riskhantering vid KTH och Karlstads universitet
Per Nilsen, professor i samhällsmedicin, särskilt implementeringsforskning, vid Linköpings universitet
Henry Nyhlin, docent i invärtesmedicin, tidigare ordförande i Patientsäkerhetskommittén i Stockholms läns landsting
Stig Nyman, ordförande i Handikappförbundens styrelse och tidigare landstingsråd i Stockholms läns landsting
Carl Rollenhagen, adjungerad professor i risk och säkerhet vid KTH
Hans Rutberg, tidigare chefsläkare, adjungerad professor i patientsäkerhet vid Linköpings universitet
Claes Tingvall, adjungerad professor i tillämpad mekanik vid Chalmers Tekniska Högskola

Publicerad 2015-11-29, Redaktionen