Demensutredning

Vid en demensutredning undersöks du på olika sätt för att ta reda på om du har en demenssjukdom, eller om dina besvär beror på något annat. Om du har en demenssjukdom undersöker läkaren också vilken sorts demenssjukdom du har.

En demensutredning kan också kallas för en minnesutredning.

En demenssjukdom innebär att du får svårt att minnas, tänka och förstå din omgivning. Sök vård om du tycker att ditt minne eller ditt tänkande inte fungerar lika bra som tidigare. Det är viktigt att genomgå en utredning. Det kan finnas behandling som minskar dina besvär. Läs mer om demenssjukdomar.

Förberedelser

En demensutredning görs oftast på en vårdcentral. Det behövs vanligtvis minst två besök hos läkaren. Berätta redan när du kontaktar vårdcentralen att du vill ha en demensutredning eller minnesutredning. Då kan läkaren boka in tillräckligt med tid.

Det är bra att ta med en närstående när du ska genomgå utredningen. Två personer hör mer än en. 

Berätta för läkaren om vilka besvär du har och om du är orolig för något. Tänk ut frågor i förväg och skriv upp, om du vet vad du vill fråga.

Du som är närstående

Du som är närstående kan berätta för läkaren eller sjuksköterskan vad du har lagt märke till och vad du oroar dig för. Ofta kan det kännas bra att få göra det i enrum eller per telefon. Var lyhörd när du följer med till undersökningen. Du kan till exempel behöva lämna rummet och låta läkaren vara i enrum en stund med den som ska undersökas.

Uppmuntra till att söka vård om det behövs

Ibland är det så att den som har besvär inte själv uppfattar att hen har några problem, utan det är du som närstående som tycker att det behövs en utredning. Börja med att berätta för personen varför du tycker att det behövs en undersökning. Uppmuntra hen till att söka vård. Erbjud dig att följa med om hen tycker att det skulle kännas lättare. Du som närstående kan också kontakta en vårdcentral för att diskutera hur du kan göra, om den som har besvär inte vill söka vård.

Hur går undersökningen till?

En demensutredning brukar börja med att du får träffa en läkare eller sjuksköterska på en mottagning eller ibland i ditt eget hem. När du har berättat om dina besvär får du svara på en del frågor eller fylla i ett intervjuformulär.

Du får göra flera tester

Du får göra flera olika tester. Då används särskilda testformulär.

Ett vanligt test brukar kallas mini mental state examination eller MMSE. Ibland kallas det mini mental test eller MMT. Testet undersöker minnet, uppmärksamheten, språket och tankeförmågan.

Du får till exempel svara på vissa frågor, som vilken dag det är, var du är och vad olika saker heter. Du får också höra ett visst antal ord som du ska komma ihåg och upprepa igen. Du får också olika uppgifter där du bland annat ska skriva, räkna och rita. Testet tar ungefär 20 minuter.

Ett annat vanligt test är ett så kallat klocktest. Då får du ett papper där du ska rita en urtavla med siffror. Sedan ska du sätta ut visarna för en viss tid.

Ytterligare ett test är MoCa-testet. Förkortningen står för Montreal cognitive assessment test. Testet liknar MMSE, men undersöker bland annat några fler områden. Testet tar ungefär lika lång tid att göra som MMSE.  

Din kropp undersöks

Du får genomgå en kroppsundersökning. Läkaren undersöker särskilt hjärtat, lungorna, blodtrycket och sköldkörteln. Ibland undersöks även bröstet och magen.

En mindre undersökning av nervsystemet brukar också ingå. Då testar läkaren att dina olika nervfunktioner och reflexer fungerar som de ska.

Ofta behöver du även lämna blodprover. Du kan få lämna blodprover för att undersöka bland annat blodvärdet, sockervärdet, kalkhalten, sköldkörtelfunktionen och halten av vitamin B12. Ibland behövs det ytterligare blodprover.

Läkaren gör också en kortare bedömning av hur du mår psykiskt. En person som är deprimerad kan ha svårt med minne och tankeförmåga och ibland påminner sjukdomen om demens. Därför får du ofta frågor om hur du mår psykiskt, antingen under intervjun eller i ett formulär.

Under utredningen brukar du även få träffa en arbetsterapeut. Hen bedömer hur du klarar av olika aktiviteter i din vardag, till exempel att sköta olika sysslor i hemmet. Du kan också få träffa en logoped.

Du kan få genomgå ytterligare undersökningar

Ibland behövs det fler undersökningar. De görs på ett sjukhus, oftast på en minnesmottagning.

En röntgenundersökning av hjärnan är vanligast, så kallad datortomografi. Ibland görs istället en undersökning med magnetkamera

En annan undersökning är en så kallad EEG-undersökning, som mäter aktiviteten i hjärnans nervceller. Ibland används istället en så kallad isotopmetod. Då mäts blodflödet i hjärnan efter att du har fått en spruta med en särskild lösning, som kallas isotop. Ibland mäts även omsättningen av socker i hjärnan.

Läkaren kan även ta prov på din ryggvätska för att undersöka olika slags proteiner, en så kallad lumbalpunktion. Vissa proteiner finns i större mängd än vanligt om du har en demenssjukdom. Andra proteiner finns istället i mindre mängd.

Ibland gör en neuropsykolog ytterligare tester av ditt minne och tankeförmåga.

Vad händer när utredningen är klar?

Du får träffa läkaren för en avslutande diskussion när alla undersökningar och prover är klara. Då får du veta vad undersökningen visat. Det är bra att ha med en närstående även vid det här besöket. Vad som händer sedan beror på vad undersökningarna har visat.  

Ibland går det inte riktigt säkert att säga vad dina besvär beror på. Då kan du behöva komma tillbaka och bli undersökt en gång till när det har gått en tid.

Du får regelbundet gå på kontroller hos en läkare om utredningen visar att du har en demenssjukdom.  

Att få en demenssjukdom   

Att få besked om att du har en demenssjukdom kan kännas svårt. Det är viktigt att du får tid för att i lugn och ro få ställa frågor. Att ha en närstående med vid läkarbesöken ger en trygghet och är till hjälp när du ska minnas vad som sagts.

Det är bra om du kan få skriftlig information att ta med dig hem om det viktigaste som tagits upp. Vanligtvis får du en tid för återbesök där du kan ställa fler frågor och få mer information.

Ofta går det inte att tidigt i sjukdomsförloppet säga hur sjukdomen kommer att utvecklas. I många fall kan du behålla hjärnans funktioner länge, särskilt om du får vara i en trygg och välkänd miljö. Vid demenssjukdomen Alzheimers sjukdom kan du också få läkemedel för att bromsa sjukdomens utveckling.

Påverka och delta i din vård

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Ibland krävs det remiss till den öppna specialiserade vården.

Informationen ska gå att förstå

Du ska få vara delaktig i din vård. För att kunna vara det behöver du förstå informationen som du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om det behövs. Du ska till exempel få information om behandlingsalternativ.

Du har möjlighet att få hjälp av en tolk om du inte pratar svenska. Du har också möjlighet att få hjälp av en tolk om du till exempel har en hörselnedsättning

Du kan få en ny medicinsk bedömning

Du kan få en ny medicinsk bedömning av en annan läkare, om du har fått en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom. Att få en annan läkares bedömning kan hjälpa dig om du exempelvis är osäker på vilken vård eller behandling som är bäst för dig.

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.
1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Vårdpassagen.se

Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen


Fakta och råd från 1177 Vårdguiden