Tändernas utveckling

Sammanfattning

Tänderna börjar bildas tidigt under fosterstadiet. Det gäller både mjölktänderna och de permanenta tänderna. Anlagen för tänderna ligger i käkbenet och vid en viss ålder börjar tänderna växa.

Tandanlaget är från början bara en mjuk liten ansamling av celler inne i käkbenet. Tänderna får sin riktiga form och blir hårda i och med mineraliseringen, som innebär att framför allt kalk och fosfor lagras i tandanlaget.

Mjölktänderna

Mineraliseringen av mjölktänderna börjar i graviditetsvecka 14. Tandkronan bildas först. Rötterna på mjölktänderna blir klara mellan ett och ett halvt års och tre års ålder. Mineraliseringen av de första permanenta tandkronorna påbörjas oftast strax innan förlossningen och pågår fram till barnet är mellan sex och sju år. Rötterna på de permanenta tänderna är färdigbildade cirka tre år efter att tänderna har kommit fram. Utvecklingen av de permanenta tänderna kan variera mycket mellan olika personer. Flickor är i allmänhet ett halvt år tidigare än pojkar.

Barnets första tänder

Barnet får vanligen sina första tänder någon gång vid sex till åtta månaders ålder. En del barn har tänder redan vid födseln, men det är ovanligt. Om barnet inte har fått sina första tänder vid ett och ett halvt års ålder kan det vara bra att tala om det för personalen på barnavårdscentralen, bvc, som vid behov kan hänvisa vidare till tandläkare.

Oftast kommer två framtänder i underkäken först, för att följas av två framtänder i överkäken. De första kindtänderna brukar komma vid ett till ett och ett halvt års ålder. Vid tre års ålder har barnet vanligen fått alla sina mjölktänder.

Människan har två uppsättningar tänder. De första tänderna, som kallas mjölktänder, är anpassade efter det lilla barnets mun. Förmodligen har de börjat kallas mjölktänder för att de kommer fram när barnet ammas, och för att de är vitare i färgen än nästa omgång tänder. Sammanlagt får ett barn 20 mjölktänder, tio i överkäken och tio i underkäken.

Tandköttet kan bli irriterat

Vanligen brukar barnet inte ha besvär av att tänder bryter fram. Det kan klia i munnen och barnet dreglar oftast lite mer när tänder kommer fram. Det kan därför vara behagligt för barnet med lätt massage av tandköttet, till exempel med en mjuk bitring. Du kan också försiktigt gnugga barnets tandkött med ett finger eller en mjuk tandborste.

Det händer att tandköttet blir irriterat eller att den nya tanden har svårt att tränga igenom tandköttet så att det blir en liten svullnad. Det kan till och med uppkomma ett litet blåmärke. Det löser sig i stort sett alltid av sig själv, men verkar barnet ha ont kan du prata med personalen på bvc. Om barnet får feber i samband med att tänder kommer fram har det andra orsaker.

Tänderna i underkäken lossnar först

När barnet är mellan fem och sju år börjar de första mjölktänderna bli lösa. Framtänderna i underkäken brukar lossna först och därefter framtänderna i överkäken. När den nya permanenta tanden växer fram löses mjölktandens rötter upp allt eftersom. Till slut har mjölktanden inget fäste och barnet kan vicka loss tanden.

Den nya tanden är anlagd under men snett innanför mjölktanden. Det händer därför att barnet plötsligt kan ha både mjölktanden och den permanenta tanden synliga i munnen. Det är som det ska vara, men barnet brukar behöva vicka lite extra på mjölktanden för att den ska lossna.

Bakom de sista mjölktänderna i tandraden kommer de fyra första permanenta kindtänderna, de så kallade sexårständerna. Nya tänder är viktiga att upptäcka eftersom de är ömtåliga och extra känsliga för karies. Kindtänderna är dessutom vanligtvis gropiga och sitter svårtillgängligt så att de är svåra att borsta riktigt rena.

Tandläkaren undersöker om någon tand saknas

Barnet blir regelbundet kallat till undersökning hos tandvården. Tänderna räknas då för att tandläkaren så tidigt som möjligt ska upptäcka om tänder saknas, är för många, hindras från att bryta fram, avviker i form eller har något fel på mineraliseringen.

Det blir lättare för tandläkaren att påverka och planera behandlingen om avvikelser upptäcks tidigt. Tandläkaren kan exempelvis behöva ta bort en mjölktand för att underlätta för den nya permanenta tanden att växa fram på rätt plats.

Tänder kan också avvika i form. Bland mjölktänderna är ibland en framtand dubbel. En sådan tand behöver inte behandlas. 

Tänder kan också avvika i form. Bland mjölktanderna är ibland en framtand dubbel. En sådan tand behöver inte behandlas, men däremot borstas lite extra eftersom det lätt blir karies i skåran som bildas mellan de båda samväxta tandkronorna.

De permanenta tänderna

De första permanenta tänderna är vanligen framtänderna, som barnet får mellan fem och sju års ålder. Det förändrar utseendet och de nya tänderna ser stora ut i barnets ansikte. Men de ska vara stora för att passa in i ansiktet när barnet blir vuxet. Barnets ansikte och käkar växer när mjölktänderna byts ut mot de permanenta tänderna. Samtidigt med de första framtänderna, ibland några månader tidigare eller senare, kommer fyra gropiga kindtänder fram längst bak i tandraden Det är de så kallade sexårständerna.

Tandväxlingen brukar vara klar när barnet är mellan nio och 13 år och sammanlagt har hen då fått 28 permanenta tänder. Variationerna är stora och vanligen avslutar flickor tandväxlingen tidigare än pojkar. I åldern 16 till 20 år kommer vanligen visdomständerna allra längst bak i tandraderna

Omtåliga och känsliga för karies

Tänderna kommer ofta snett och med gluggar, men det är som det ska vara. Om barnet inte har glest mellan framtänderna kommer det förmodligen att bli trångt i munnen när alla tänderna har vuxit fram. Tänderna rättar så småningom in sig i rader med hjälp av trycket från tungan och från kinder och läppar. Finns det inte plats fortsätter de att stå snett.

Nya tänder är viktiga att upptäcka eftersom de är ömtåliga och extra känsliga för karies. Kindtänderna är dessutom vanligtvis gropiga och sitter svårtillgängligt så att de är svåra att borsta riktigt rena.

De permanenta tänderna kommer vid olika ålder hos olika barn samtidigt som bett- och käkutvecklingen pågår för fullt. För att tandläkaren tidigt ska kunna upptäcka om det är något som behöver åtgärdas är det viktigt att barnet blir undersökt regelbundet under de här åren.

Komplikationer

Den tand som det oftast blir problem med är hörntanden i överkäken. Det beror på att den är anlagd så högt upp i käken och kommer ner sist av de 28 tänderna. Ibland växer den fram fast det inte riktigt finns plats för den, antingen i gommen eller ännu vanligare på utsidan av tandraden. Det kan också bli så att tanden växer fel eller inte kommer fram alls.

När barnet är nio till tio år bedömer tandläkaren läget för hörntanden genom att känna efter var den ligger. Om hörntanden inte tydligt känns på utsidan av tandbenet kan det bli aktuellt med röntgenundersökning för att avgöra om hörntanden trycker på tänderna intill. Om så är fallet finns det risk för att hörntandens tryck ger skador på tänderna intill under sitt frambrott. Om det bedöms vara problem runt frambrottet av hörntanden får barnet träffa en tandläkare som är specialiserad på tandreglering. Vanligast är att ta bort mjölktanden, men ibland kan det även bli aktuellt med att hjälpa den permanenta hörntanden till rätt läge med tandreglering.

Ibland måste visdomstanden tas bort 

Visdomstanden är den kindtand som sitter längst in i tandraden och det är vanligt att det inte finns plats för tanden. En visdomstand som ligger väl inbäddad i käkbenet brukar lämnas där. Men om visdomstanden kommer fram bara halvvägs brukar tandläkare rekommendera att ta bort den innan 20 till 25 års ålder. Tanden ställer annars ofta till problem som till exempel inflammationer i tandköttet. Ungefär en fjärdedel av alla människor får aldrig en eller flera visdomständer.

Tänder kan saknas eller avvika i form

Knappt ett barn av tio saknar en eller flera permanenta tänder. Det går oftast att lösa med bettplanering, som till exempel kan innebära att mjölktanden tas bort. Den permanenta tanden som står bakom i tandraden tar då mjölktandens plats. Ibland behövs tandreglering för att minska tandluckorna. Tandreglering utförs fram för allt av  specialutbildade tandläkare. Tandreglering utförs främst genom av tänderna förflyttas efter en båge som sätts fast i bågfästen som limmas fast på tänderna. Det finns även avtagbara tandställningar som kan användas för vissa typer av bettproblem. Ibland kan också tandluckor ökas för att bereda plats för konstgjorda tänder som sätts fast på titanskruvar, så kallade tandimplantat.

Den vanligaste avvikelsen är att en framtand är smal och lite spetsig. Det är ärftligt och förekommer i samma familjer där den tanden ibland saknas.

Dubbeltänder förekommer också bland de permanenta framtänderna. Då är det oftast en utseendefråga om behandling behövs. I sällsynta fall kan tanden vara missbildad inuti och då måste den tas bort på grund av risk för infektioner. Avvikelser i tändernas antal och form är ärftliga, men ärftlighetsgången är olika för olika tillstånd.

En tand för mycket

Barn kan ibland ha en tand för mycket, så kallat övertal. Det är vanligast mellan framtänderna i överkäken. Om den extra tanden växer ut i munnen kan den tas bort på samma sätt som en vanlig framtand. Tanden kan också hindra den riktiga framtanden från att växa fram eller göra att tanden kommer snett. Då får barnet komma till en specialist som bestämmer rätt tidpunkt för att ta bort den extra tanden. Men om tanden inte stör de vanliga tändernas utveckling kan den sitta kvar.

Även längre bak i tandraden kan det hända att tänder inte växer fram som de ska. Oftast kommer tanden fram om tandläkaren tar bort tandköttet som täcker den. Kommer tanden inte fram trots behandlingen måste tandläkaren dra ut den, eftersom det kan vara något på roten som hindrar växten.

En tand som inte får växa fram i takt med att dess rot ökar i längd kan få en missbildad rot. Det kan göra att tanden aldrig kan komma fram som den ska. Tandvården är därför extra noga med att undersöka barn under de perioder som det bryter fram tänder, det vill säga i åldern sex till sju år och när barnet är mellan nio och 13 år. I den här åldern händer det också mycket i utvecklingen av barnets käke och bett, och även det följs upp vid undersökningarna.

Defekt mineralisering

Hos vart femte barn har någon eller några av de permanenta tänderna defekt mineralisering. Det innebär att hårdheten i emaljen är påverkad på delar av eller i hela tandkronan när tänderna bryter fram. Det är vanligast att få det i den första permanenta kindtanden som kommer längst bak i tandraden i sexårsåldern. Ibland får barnet det samtidigt även i framtänderna. Vanligen är skadan så lindrig att det räcker med daglig tandborstning med fluortandkräm för att stärka tanden.

Defekt mineralisering kan se ut som endast en liten vit eller gul fläck på tanden, men ibland blir hela tandkronan påverkad. När större delar av tanden är dåligt mineraliserad kan den ila och göra ont framför allt när barnet äter eller dricker något varmt eller kallt. Då finns det behandling att få så att barnet slipper ha ont.

Barnet kan få störningar i mineraliseringen och fläckar på tänderna av att dagligen få i sig för höga doser av fluor. Det är särskilt viktigt att undvika detta under den del av tandutvecklingen då kronan bildas inne i käkbenet, det vill säga upp till sex års ålder. Har man egen brunn är det viktigt att kontrollera vattnets fluorhalt. Kommunens miljökontor kan hjälpa till med det praktiska. Om fluorhalten är hög kan det vara bra att under de första åren hämta barnets dricksvatten på ett ställe där fluorhalten är låg. Fluor försvinner inte ur vattnet vid kokning.

Att ha avvikelser i tändernas antal, form eller mineralisering har ingen betydelse för barnets utveckling i övrigt.

Sjukdom och behandling kan hindra tandutvecklingen

Det är ovanligt, men ibland hindras tändernas utveckling av vissa sjukdomar, medicinering eller behandling av allvarliga sjukdomar.

Senast uppdaterad:
2017-02-28
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Christina Stecksén-Blicks, professor och specialist i pedodonti, Institutionen för odontologi, Umeå universitet

(Visited 7 times, 1 visits today)

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.
1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Vårdpassagen.se

Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen


Fakta och råd från 1177 Vårdguiden