Reportage: Inga – stödperson och medmänniska

I över 20 år har Inga Lööwf varit stödperson åt människor som vårdas inom psykiatrisk tvångsvård.
– Det är mitt sätt att vara medmänniska, säger hon.

Inga Lööwf har sedan 1992 stöttat ett 40-tal kvinnor och män, en del tillfälligt, andra under flera år. Hon är något av en pionjär bland stödpersoner.

År 1991, när lagen om psykiatrisk tvångsvård infördes, fick de som vårdades möjlighet att träffa en stödperson under ett antal timmar per månad. Inga tyckte att idén var bra och anmälde sig till att bli stödperson. Sedan dess har hon fortsatt och i dag utbildar hon andra som vill bli stödpersoner.

Ger av sin tid

– Du ger av din tid – och får uppskattning tillbaka, säger hon.

Inga tycker det är givande att få inblick i andras livssituation. Och det handlar inte om att diskutera svåra saker utan tvärtom – att följa med på vardagliga aktiviteter för att göra tillvaron lite lättare för den som vårdas inom psykiatrin.

För tillfället träffar Inga en kvinna som bor i länets norra del. De ses ett par gånger varje månad. Ibland går de på promenad, ibland fikar de på något café. Det händer att de möts i Stockholm och hittar på något där. Inga har också följt med kvinnan till hennes behandlade läkare.

– Om personen vårdas på sjukhus kanske han eller hon inte orkar med så långa besök, men det är ändå viktigt att försöka träffas en stund. Besöket blir en öppning mot världen utanför och gör att rutinerna bryts, säger hon.

Olika aktiviteter

Allt eftersom personen mår bättre kan det gå att vistas utanför vårdavdelningen en stund. Vad man väljer att göra varierar. Någon kanske vill se en fotbollsmatch, någon annan gå i klädaffärer, se en utställning eller gå på konsert. För att vara med om aktiviteter måste behandlande läkare ge tillåtelse till en tidsbestämd permission.

Så småningom kan det bli aktuellt med en lite längre resa, kanske en dagsutflykt någonstans.

Inga påpekar hur viktigt det är att samarbetet mellan vårdpersonal och stödperson fungerar. Det underlättar och bidrar till att skapa trygghet.

Får stöd och råd

Begreppet psykiatrisk tvångsvård kan klinga negativt. Ibland får Inga frågan om det är riskfyllt att vara stödperson, men under alla år har hon inte upplevt en enda skrämmande situation.

– De jag träffar månar om mig, till exempel genom att ringa och kolla att jag kommit hem ordentligt, berättar Inga.

Det är Patientnämnden som utser stödpersoner och Inga tycker att personalen där är duktiga på para ihop rätt person med rätt stödperson.

För den som behöver stöd och råd kring hur man ska agera i olika situationer går det bra att vända sig till Patientnämndens personal. Varje år anordnas också utbildningar för stödpersonerna.

Bland stödpersonerna blandas nationaliteter och yrkesgrupper. Inga har mött taxichaufförer, lärare, hantverkare och lokalvårdare.

Trygg i sig själv

Hur bör då en stödperson vara?

– Du måste vara trygg i dig själv och vara genuint intresserad av andra människor. Att kunna lyssna och känna av situationer är också viktigt, säger Inga.

Under årens lopp har hon träffat personer med skiftande diagnoser. En viktig del i mötet är att bekräfta känslor.

– Om en person är paranoid och inte har ätit på länge av rädsla för att maten kan vara förgiftad säger jag inte: ”Vem skulle vilja göra något sådant?” utan ”Vad hungrig du måste vara!”.

Annat att tänka på kan vara att hålla sig till de uppgjorda planerna vid en permission, inte ändra efter hand. Ofta, menar Inga, är det också bra att vara neutral och inte ge sig in i häftiga diskussioner.

Brustna relationer

I många fall har Inga blivit stödperson till någon vars nära relationer av olika anledningar har brustit. Personen kanske inte vill ha kontakt med släktingar på grund av gamla konflikter. I vissa fall bryter barnen kontakten med en förälder. Ibland orkar inte anhöriga träffa sin son eller dotter.

– Så finns det de som inte har några anhöriga alls – och de är väldigt många. För dem kan man som stödperson fylla en viktig funktion.

Inga är övertygad om att stödpersonen gör skillnad, men tycker det är svårt att nå ut med information till vården om att det går att få en stödperson. Och så efterlyser hon fler män som vill bli stödpersoner. Av dem som döms till rättspsykiatrisk vård är de flesta män. Hon tror att de gärna vill ha manliga stödpersoner.

Publicerad:
2013-02-04
Skribent:

Nille Oxelind, 1177 Vårdguiden

(Visited 1 times, 1 visits today)

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.
1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Vårdpassagen.se

Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen


Fakta och råd från 1177 Vårdguiden