Reportage: Elbehandling hjälpte Håkan

Håkan Eneström hade flera svåra depressioner innan han slutligen blev bättre av elbehandling. Det är nu tre år sedan han fick sina totalt fjorton elbehandlingar.
– Ja, jag blev ju inte helt frisk direkt, men med hjälp av samtalsterapi och lätt medicinering har jag inte hamnat i slutenvården igen. Idag lever jag ett normalt liv och är som folk är mest, säger Håkan.

När Håkan var i tjugoårsåldern, i slutet av sextiotalet, var han som många andra radikalt politiskt aktiv. Han arbetade som journalist på radio och läste beteendevetenskap, sociologi och psykologi.

– Jag var alltid igång och gjorde en snabb och intensiv karriär inom både radio och TV. Bland annat fick jag ett långtidsvikariat på Ekot och jag var med och startade TV 2, säger Håkan.

– Inte förstod jag att jag kunde bli sjuk av att arbeta för hårt. Så här i efterhand förstår jag ju att all stress och prestationsångest inte alls var bra för mig.

Bipolär sjukdom

När Håkan var i fyrtioårsåldern fick han veta att han hade bipolär sjukdom. Det var samma sjukdom som hans pappa hade haft. Pappan tog slutligen livet av sig. Håkan har genom hela livet känt en stor skuld i detta.

– När jag fick min diagnos hade jag nog inte tänkt så mycket på att jag skulle kunna ha samma sjukdom som min far. Under många år så märkte jag framför allt av ”framsidan” av sjukdomen, det vill säga kreativiteten, säger Håkan.

Och så höll det på under många år. Håkan gifte sig och bildade familj. Och fortsatte att arbeta och arbeta. Håkan berättar att han trots det aldrig har varit riktigt manisk, bara upprymd och då oftast lyckats hantera det ganska bra.

Däremot har Håkan hamnat i några riktigt svåra depressioner.

– Jag gick in i väggen flera gånger, bland annat när min fru i mitten av tvåtusentalet till slut tröttnade på att jag jobbade för mycket och lämnade mig. Även mina barn ställde sig på sin mammas sida och ville inte ha med mig att göra.

I samband med att det här hände var Håkan inlagd på sluten psykiatrisk vård sju gånger på tre år. Varje gång bad han om att få prova elbehandling eftersom han träffat så många andra patienter som blivit hjälpta av det. Men läkarna trodde inte det var rätt behandling för honom. De bedömde inte att han var deprimerad i första hand, utan mer psykotisk. Men inom sig kämpade Håkan med ett stort mörker.

Räddad till livet

För några år sedan visade det sig att även Håkans son hade bipolär sjukdom. Motgångar i både studier och kärlek blev för mycket för sonen. Precis som sin farfar tog han tog livet av sig. För Håkan blev detta en smärta som var alltför tung att bära.

– Jag var på väg för att ta mitt eget liv och var mycket nära att lyckas. Kanske blev den vindpust som plötsligt tog tag i min jacka min räddning. Det hindrade mig från den impulsiva handling jag höll på att göra.

Plötsligt hördes en röst som sa ”Vad håller du på med?”. Det var en polis som kom gående emot Håkan, som svarade att han tänkte ta livet av sig. Polisen sa att det skulle han inte och tog Håkan med sig till sjukhuset.

Fick prova elbehandling

När Håkan kom in till sjukhuset igen tänkte att han nu blir det här en i raden av alla inläggningar.

– Varje gång jag tidigare legat inne och sedan skrivits ut hade jag varit väldigt skör och min självkänsla var låg.

Men den här gången blev annorlunda. Händelsen där Håkan i sista stund hejdades från att ta livet av sig blev på något sätt en vändpunkt.

– Det hade kommit en ny läkare som lyssnade på mig och mina önskemål om elbehandling. Jag hade ju träffat så många andra patienter som hade blivit hjälpta av det. Det kändes verkligen som ett sista halmstrå för mig.

Läkaren ville att Håkan först skulle testa en ny typ av medicin, men när den inte hjälpte fick han slutligen prova elbehandling.

Tankar inför första elbehandlingen

Även om Håkan länge hade velat prova elbehandling och var väl insatt i effekten och hur det gick till var känslorna blandande inför den första behandlingen. Funderingarna om hur det skulle kännas och hur det skulle bli efteråt var många.

Håkan berättar här med  egna ord om sina tankar och upplevelser inför sin första elbehandling:

”Jag ligger på en smal brits med bara en nattskjorta på mig. Långa tygstycken hänger från taket och delar av rummet i små enheter. Där bakom ligger andra patienter och precis som jag funderar de säkert också över hur det ska gå.

Alla har vi fått eller ska få elbehandling. Elchock säger många till vardags.

Tankarna rusar förbi och jag känner ett pirr i magen inför strömstöten. Den ska gå från en elektrod från ena sidan hjärnan genom frontalloben till en elektrod på andra sidan. Allt på mindre än en tusendels sekund.

Men nu sniglar sig tiden fram. Är det inte min tur snart? Nehej, det är visst några andra före mig. Jag hinner tänka tillbaka på vad som hände igår. Redan till lunch fick jag byta ut några av mina lugnande läkemedel mot andra som inte skulle störa elbehandlingen. Sedan blev det dusch och läkarkontroll av hjärta, blodtryck och så vidare. Framåt kvällen blev det tråkningar om ”ruskiga fall med elbehandling som gått snett” från de andra patienterna. Givetvis hade alla sett filmen Gökboet om en otäck låst avdelning. Fiktion? Ja visst var det bara på film. Men jag kunde inte hjälpa att jag inom mig ser Nicholsons totalt utsläckta ansikte i slutscenerna. Allt mänskligt är försvunnet … blir man sådan av elbehandling? Nej, nu får jag sluta att skrämma upp mig.

Nu är det plötsligt dags! Jag känner panik, men blir lugnad av den vårdare som följer med mig till behandlingen.

– Det är inga problem att gå efter en behandling, förklarar han.

Jag tror honom hjälpligt.

Nu kommer vi in i en operationsliknande sal. Fem grönklädda män och kvinnor väntar på mig. Efter lite ”hejsan-svejsan”-prat ska jag få sova. Samtidigt får jag syrgas i en mask för att ge blodsystemet extra syre.

Nu börjar bedövningen verka och jag sjunker djupt ner i mig själv och allt blir svart.

Och sedan som på film är allt över.

Jag ligger i ”mitt lilla rum igen”. Vårdaren säger någonting. Men jag kan inte svara. Tungan känns tjock och jag känner lite panik igen. Men vårdaren säger att jag har fått muskelavslappnande medel för att öka effekten av behandlingen. Efter en stund känner jag mig som vanligt igen.”

Viktigt att sätta upp mål med behandlingen

Håkan menar att det är viktigt att skaffa sig så mycket information som möjligt innan behandlingen. Våga fråga och prata med personalen. Lyssna på andras erfarenheter.

– Man ska alltid sikta på att bli fullt återställd av elbehandling. Ofta har depressionen pågått länge och det kan vara svårt att minnas hur det var innan. Därför bör man tillsammans med närstående och läkare sätta upp mål för behandlingen. Då tror jag det är betydligt större chans att bli riktigt bra och inte bara delvis förbättrad, menar Håkan.

Håkan har idag tre år senare inte behövt läggas in på psykiatrisk slutenvård igen. Elbehandlingen hjälpte till att vända hans återkommande depressioner, men att han mår bra idag beror också på att han går i regelbunden samtalsterapi.

Aktivt liv

Trots att Håkan har passerat pensionsålder är han synnerligen aktiv. Han håller föreläsningar inom beteendevetenskap, psykologi och personlig utveckling.

Han har också ett stort ideellt engagemang i frågor som rör psykisk ohälsa. Han arbetar som frivillig samtalspartner inom Svenska kyrkan för människor med psykosociala problem. Dessutom är han aktiv inom patientföreningen IBIS för människor med bipolär sjukdom, och i Suicidprevention Väst, som arbetar för att förebygga självmord. Han är också ambassadör för Hjärnkoll, som är ett nationellt projekt som verkar för öppenhet kring psykisk ohälsa.

– Jag kan säga att mitt engagemang i de här föreningarna faktiskt har räddat livet på mig. Här tas man alltid emot med öppna armar. Vi är vänner som alla arbetar för samma sak, att minska allmänhetens misstro mot människor som har eller har haft psykisk ohälsa.

Håkan gillar att vara ute, promenera, cykla eller åka skidor i naturen. På sommaren blir det en del segling. Det påminner om barndomens somrar hos farmor på västkusten.

– Kontakt med naturen är världens bästa terapi, menar Håkan.

Publicerad:
2013-02-04
Skribent och redaktör:

Anna-Lena Byström, 1177 Vårdguiden

 

(Visited 1 times, 1 visits today)

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.
1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Vårdpassagen.se

Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen


Fakta och råd från 1177 Vårdguiden