Reportage: Dan har lärt sig hantera sin sociala fobi

Att gå ut på stan och möta människor han inte känner väcker en närmast förlamande ångest hos Dan Ying som har haft social fobi i många år. Men hans rädsla för nya människor börjar steg för steg minska, mycket tack vare terapi.
– Den har gjort att jag kan sätta ord på rädslan. Jag har lärt mig definiera den och kan då känna igen mig själv. Nu klarar jag att ha en större krets av människor omkring mig.

Social fobi brukar innebära att man får ångest när man står i centrum för andra människors uppmärksamhet. Ofta leder det till att man gör allt man kan för att undvika sådana situationer.

Dan Ying som är filmare och regissör har ett yrke där han behöver ha kontakt med ganska många människor för att kunna göra sitt jobb. Därför har hans sociala fobi gjort det väldigt svårt för honom att kunna arbeta, trots att filmskapandet betyder så mycket och att en så stor del av hans liv kretsar kring detta intresse.

När vi sitter och pratar i hans filmredigeringsrum på Gyllenkrokens aktivitetshus i Göteborg är det nästan svårt att förstå att han har en stark social fobi. Han berättar öppenhjärtigt om sin tuffa uppväxt i Göteborg och sin passion för film och skådespeleri.

Terapi har varit bra

Den sociala fobin har blivit ett väldigt stort hinder för honom och sedan några år tillbaka är bara tanken på att gå ut på stan, fylld av främmande människor, något som väcker ångest. Med terapi är han långsamt på väg att våga sig ut igen.

Dan bor sedan tre år på Stiftelsen Gyllenkroken, som huserar i fina gamla gula byggnader i centrala Göteborg. Gyllenkroken vänder sig till människor med psykisk ohälsa och deras anhöriga. Här kan man ägna sig åt kurser i skrivande, måleri eller musik och i allaktivitetshusets bottenvåning finns Café Koopen som drivs som ett kooperativ.

Dan Ying som nu är i femtioårsåldern blev ”drabbad” av film när han som tioåring såg filmen Pojkstaden med Spencer Tracy på bio. Tracy spelar där en godhjärtad präst som startar en skola för pojkar som har det svårt och riskerar att hamna på glid.

– Filmen gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Den fick mig att vilja kunna beröra andra människor med en berättelse.

Dan lånade en super 8-filmkamera, skrev egna manus om utsatta människor och började filma sina kompisar. I tjugoårsåldern växte sig intresset för skådespeleri starkt. Han ville lära sig hur han skulle kunna få skådespelare att komma i det själsliga tillstånd som gör att de kan gå in i en roll och agera.

Fobin kom steg för steg

Under uppväxten var social fobi inget stort problem för Dan, men han berättar att han redan tidigt kände sig utanför. Fobin kom smygande när han närmade sig vuxen ålder och blev riktigt svår när han var nära 30 år.  I den åldern fick han också en psykos och vårdades på sjukhus.

Både före och efter psykosen arbetade Dan som regiassistent på teatrar i flera år, mer eller mindre självlärd i yrket. Han gjorde också egna filmer med amatörskådespelare och reklamfilmer tillsammans med sin tvillingbror Dick, som hade utbildat sig till tevefotograf.

Genom åren har jag känt både skam och skuld över att jag inte har fungerat i sociala sammanhang

Trygg omgivning underlättar

Dans ”metod” för att kunna fungera socialt och yrkesmässigt trots den sociala fobin har blivit att skapa sig en trygg omgivning med några få människor som han kan lita på. Likadant är det nu på Gyllenkroken där två handledare är mycket viktiga för honom.

– Om jag känner mig trygg i en viss miljö med några människor kan jag sedan börja utöka kretsen jag har omkring mig med ett par personer i taget.

Det var så han löste arbetssituationen när han för tio år sedan jobbade med spelfilmen Hem ljuva hem med Michael Nyqvist i en av huvudrollerna.

– Jag kunde klara av att vara arbetsledare när vi minimerade filmteamet till den fotograf och ljudtekniker jag kände väl. Andra yrkeskategorier som brukar vara med vid filminspelningar avstod vi från. Under de åtta-nio veckor som filmningen tog såg produktionsledaren till att jag fick koncentrera mig på mitt jobb i detta lilla team.

Trots att så mycket gjordes för att underlätta för honom gick mycket energi åt till ångest, även om själva filmningen löpte på utan problem, berättar Dan vidare.

– Genom åren har jag känt både skam och skuld över att jag inte har fungerat i sociala sammanhang.

Ljusare syn på livet

Filmen Hem ljuva hem är väldigt svart och handlar om en man som slår sina barn och sin fru. Dan, som nu har satt sig vid sitt redigeringsbord, visar en trailer för den. Han visar också en ny film som börjar vara färdigredigerad, en dokumentär om hans vän Carl Ewerth som sminkad och klädd i kvinnokläder uppträder på olika scener i Göteborg med att bland annat sjunga Piaf. Vännen som är uppväxt i ett strängt religiöst hem vågar först i vuxen ålder visa sig som den han är, berättar Dan.

– De filmer jag gör nu är mycket ljusare. De handlar mycket om tillhörighet. Mina år på Gyllenkroken har gjort att jag har vågat släppa på min isolering och det ser jag som en viktig anledning till att mina filmer har blivit mera livsbejakande. Den här dokumentären har jag tänkt skicka till Göteborgs filmfestival, säger en leende Dan.

Publicerad:
2013-02-01
Skribent och redaktör:

Birgitta Dalenstam Lindgren, 1177 Vårdguiden

(Visited 1 times, 1 visits today)

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.
1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Vårdpassagen.se

Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen


Fakta och råd från 1177 Vårdguiden