Reportage: Alice erfarenhet av elbehandling varierar

När Alice var som djupast deprimerad var ECT, elbehandling, det som räddade henne. Allt var svart och hon hade svårt att se hur hon alls skulle orka leva.
– För mig var elbehandling bra, den har ju räddat livet på mig, säger hon.
Samtidigt har hon ibland upplevt vissa biverkningar av behandlingen.

 Alice har bipolär sjukdom som innebär att man svänger mellan att vara djupt deprimerad och att vara väldigt upprymd och aktiv.  Hon fick diagnosen när hon var 22 år. Innan dess höll hon sina återkommande perioder av nedstämdhet och upprymdhet för sig själv, ända sedan hon var barn.

Första gången hon sökte hjälp hade hon gjort lumpen och höll på att utbilda sig till yrkesofficer.

–  Jag var prestationsinriktad och ville absolut inte att det skulle synas för andra hur dåligt jag egentligen mådde, berättar Alice. Arbetet jag hade var krävande med mycket säkerhetsarbete, personalansvar, utbildningar och krav på fysiska prestationer, som att springa en mil på en viss tid.

Alice kämpade alltså själv på i det tysta, men kände samtidigt en väldig lättnad när hon fick en diagnos.

– Det var skönt att få en förklaring till varför jag mådde så dåligt.

I början fick Alice olika typer av läkemedel men det var bland annat svårt att hitta rätt dos och rätt sort. Alice svängde ganska mycket mellan att vara uppåt och nedstämd och mådde inte alls bra.

 – Ibland tog jag inte medicinen fast jag ju visste att jag borde, säger hon.

Annan patient berättade om elbehandling

När Alice var djupt deprimerad och inlagd på psykiatrisk vårdavdelning för första gången träffade hon en annan patient, som också blev hennes vän. Det var en  tjej som hade samma sjukdom och som berättade att hon blivit bättre av elbehandling. Att det var det enda som hade hjälpt henne när hon var djupt deprimerad.

– Jag tror att det var jag själv som till slut bad att få prova elbehandling.  Men eftersom jag var så deprimerad vid den här tiden så minns jag inte riktigt. Depression kan ge minnesluckor, berättar Alice.

– Jag tänkte att antingen tar jag elbehandling eller så dör jag.

Kände sig lugn och trygg inför första behandlingen

– Första gången jag kom in i behandlingsrummet blev jag alldeles lugn. Jag såg att där fanns narkosläkare och en massa andra personer. Jag kände mig trygg med att de var där. Och det var skönt att bli sövd, det blev en andningspaus från allt det jobbiga.

Alice berättar också att hon tyckte miljön var mänsklig och att hon fick ett bra bemötande. Hon minns särskilt en sjuksköterska som arbetat under många år med elbehandling och hur hans varma glada sätt att bemöta patienterna till och med fick den mest deprimerade att le.

– Det kändes livgivande på något sätt, säger Alice. Det betydde väldigt mycket.

Samma dag som hon fick behandlingen hade hon lite ont i huvudet och kände sig lite seg. Men för övrigt var hon uppe som vanligt.

Olika upplevelser av behandlingen

Genom åren har Alice fått elbehandling vid fem olika tillfällen, mellan tre och åtta behandlingar i varje så kallad serie. Erfarenheterna är mestadels bra.

Första gången Alice fick elbehandling hade hennes depression vänt helt efter tre behandlingar.

– Eftersom jag har bipolär sjukdom så måste behandlingen brytas då så att jag inte blir ”för glad”, säger Alice.

 Vid ett annat tillfälle avbröts behandlingsserien efter åtta gånger eftersom det inte hjälpte.

–  Då kände jag mig lite besviken men tänkte samtidigt att då får jag väl försöka med mediciner den här gången. Och en annan gång tyckte jag att jag fick mer biverkningar och mer påverkan på minnet, men det är egentligen min enda dåliga erfarenhet.

Varför elbehandlingen haft lite olika effekt vet inte Alice riktigt men det kan bero på hennes mediciner eller hur stark krampen blev. Att Alice har bipolär sjukdom kan också spela in, då kan det vara svårare att bedöma vad som är lagom.

Skaffa så mycket information som möjligt

Alice fick en del information av läkaren och personalen på avdelningen i samband med behandlingen. Men mest intryck tog hon av att få höra om sin väns erfarenhet av elbehandling.

– Ett råd jag kan ge är att försöka hitta andra i samma situation. Som kanske har erfarenhet av just det man undrar över. Igenkänning betyder väldigt mycket och det känns bra att veta att jag inte är ensam. Jag har hittat många bra kontakter på nätet, i chattforum och patientföreningar. Vi har blivit vänner och träffas i verkligheten också.

Annat som är bra att tänka på är att skaffa så opartisk information som möjligt. Man behöver känna tillit både till den som ger informationen och informationen som sådan.  Om man är tveksam kan man också fråga någon annan läkare.

I efterhand har Alice på egen hand sökt mycket information framför allt på nätet.

– Jag är en sådan person som vill veta och förstå allt på cellnivå, förstå exakt vad som händer och varför. Jag har därför till exempel läst forskningsrapporter för att få ytterligare kunskap.

Alice poängterar att det är viktigt att man är kritisk både när man söker information och tar kontakt med andra på nätet. Man kan annars kanske hamna i fel sammanhang eller få felaktig information.

Be om hjälp och stöd om man behöver

Ibland kan det vara svårt att själv orka att söka eller ta emot information och då kan det vara bra att be om hjälp av närstående eller av vårdpersonalen. Alice har alltid känt att hon har kunnat vända sig till läkarna och annan vårdpersonal om hon har undrat något eller behövt stöd och råd.

– Men det är viktigt att man själv engagerar sig så mycket som möjligt i sin behandling. Att man är med och fattar beslut och att man motiverar sina beslut för sig själv. Sedan måste man tro på behandlingen, annars tror jag inte det blir riktigt bra, menar Alice.

Har behövt ge upp sitt yrke

Efter hand har Alice behövt ge upp sina yrkesplaner och även studier.

– Det blev för höga krav att vara yrkesofficer. Jag har också pluggat en del på universitet och högskola, bland annat psykologi och en halv sjukgymnastutbildning. Men sjukdomen har tyvärr hindrat mig att fortsätta.

Kan tänka sig elbehandling igen

Nu är det några år sedan Alice var så deprimerad att hon behövde få  elbehandling senast.  Men av och till behöver hon vara inlagd för att hon mår dåligt.

Alice har också en regelbunden samtalskontakt med en mentalskötare och terapeut. De pratas vid åtminstone en gång i veckan, ibland oftare.  

– Det hjälper mig att hitta egna sätt att hantera mina problem och att söka hjälp när det behövs. Min sjukdom svänger ofta utan förvarning.  Om det skulle bli aktuellt igen kan jag tänka mig att få elbehandling, men jag vill diskutera det innan i så fall, säger Alice.

 

Publicerad:
2013-02-04
Skribent och redaktör:

Anna-Lena Byström, 1177 Vårdguiden

 

 

(Visited 2 times, 1 visits today)

Allt innehåll är granskat och godkänt av 1177 Vårdguidens redaktion.
1177 Vårdguiden svarar för innehållet med undantag för eventuella fel som uppstått i samband med överföringen till Vårdpassagen.se

Synpunkter på innehållet? Kontakta redaktionen


Fakta och råd från 1177 Vårdguiden